Klimakteriet

Hos kvinnor mellan 45 och 55 år minskar äggstockarnas aktivitet gradvis, eftersom antalet fertila äggceller blir färre. När det inte längre släpps ut några ägg minskar produktionen av östrogen. Det här kallas övergångsåldern. Under den här perioden blir mensen oregelbunden och försvinner till slut helt. Det brukar pågå i snitt 4 år. När mensen har upphört helt är kvinnan i klimakteriet. På grund av bristen på östrogen i kroppen kan man få övergångsbesvär som värmevallningar, svettningar, sömnproblem, humörsvängningar och hjärtklappning. Slemhinnan i slidan blir också torrare, vilket gör att vaginala infektioner lättare kan uppstå. Om äggstockarna tagits bort genom operation eller vid användning av vissa läkemedel kan man också få övergångsbesvär. Kvinnor som fått behandling med strålning eller cellgifter kan komma i klimakteriet tidigare. Det gäller också kvinnor som röker.

I puberteten börjar de kvinnliga könshormonerna verka, vilket leder till den första mensen. Flera hormoner, hjärnan och äggstockarna är inblandade i detta. Under de fertila åren producerar äggstockarna hormonerna östrogen och progesteron. De här två hormonerna ansvarar för att ett ägg mognar, ägglossningen och att livmoderslemhinnan byggs upp. Varje månad släpps ett ägg vid ägglossningen, och om det befruktas kan det fästa sig i livmoderslemhinnan och utvecklas till ett foster. Om ingen graviditet uppstår stöts livmoderslemhinnan ut två veckor efter ägglossningen, och det är mensen. Från ungefär 40 års ålder minskar antalet ägg i äggstockarna. Eftersom det inte längre släpps ut ett ägg varje månad minskar produktionen av det kvinnliga hormonet östrogen. Livmoderslemhinnan blir torrare, mensen blir oregelbunden och mindre, och försvinner helt efter några år. Övergångsperioden följs ofta av värmevallningar, även om det inte är helt klart varför dessa uppstår.

Vid vissa sjukdomar, som den ovanliga autoimmuna sjukdomen Addisons sjukdom, efter behandling med cellgifter, operation av äggstockarna eller strålbehandling kan övergångsåldern komma tidigare. Det innebär före 40 års ålder. Ofta är orsaken okänd.

Det finns en skillnad mellan begreppen övergångsåldern och klimakteriet. Övergångsåldern är perioden då mensen börjar förändras, samt de första åren utan mens. Under den här perioden har kvinnan besvär och symtom som beror på de förändrade menstruationerna. Ett exempel är värmevallningar. Klimakteriet börjar efter den sista mensen i livet. Det fastställs om det inte kommit någon ny mens under ett år efter den sista mensen. Det kvinnliga fortplantningssystemet har då ingen funktion längre.

De flesta kvinnor som är i övergångsåldern eller klimakteriet märker det genom följande symtom:

• Oregelbunden mens;
• Värmevallningar;
• Vaginala besvär som torrhet;
• Torr hud;
• Torr mun och torra ögon;
• Klåda och sveda vid kissande och sex;
• Minskad sexlust;
• Humörsvängningar;
• Sömnbesvär;
• Hjärtklappning;
• Besvär från urinvägarna;
• Osteoporos.

De mest typiska besvären är oregelbunden mens och värmevallningar. Mensen förändras gradvis, den kan bli mindre riklig och kortare men du kan också få andra mensrelaterade besvär du inte haft tidigare, som ryggvärk eller huvudvärk. Vid värmevallningar får du korta värmeanfall. Ansiktet och bröstet kan bli röda och du kan svettas mycket, ofta även på natten. Dessutom kan huden bli torrare och mindre elastisk, vilket kan ge rynkor. Eftersom det också produceras mindre tårvätska och saliv kan du få problem med torr mun och torra ögon. När kroppen producerar mindre östrogen blir slemhinnan i slidan tunnare och torrare, vilket kan leda till klåda och sveda.

Du kan också lättare få infektioner som urinvägsinfektion under de här omständigheterna. Eftersom kroppen också producerar mindre testosteron kan sexlusten minska. Det är också en naturlig del av åldrandet att bäckenbottenmusklerna blir svagare, vilket kan göra att urinblåsan sjunker. Eftersom slemhinnorna i urinvägarna också blir tunnare kan det bli svårare att hålla tätt och du kan få urinläckage när du nyser, hostar eller gör andra vardagliga saker.

Kvinnor i övergångsåldern har också ökad risk att utveckla osteoporos. Det beror på att östrogen hjälper till med upptaget av kalcium, och när det hormonet minskar blir skelettet mer sårbart.

Klimakteriet och övergångsåldern är helt naturliga processer som alla kvinnor går igenom. Om du har mycket besvär av symtomen kan du följa dessa råd. Vid förändrad mens rekommenderas att äta hälsosamt och välja mat med mycket järn. Exempel är kött, bladgrönsaker och fullkornsprodukter. Försök också att röra på dig minst en halvtimme varje dag, till exempel cykla, simma eller promenera. Det är också bra att ta extra D-vitamintillskott. D-vitamin är viktigt för att bygga och behålla starka ben och tänder, friska muskler och ett bra immunförsvar. De flesta får D-vitamin från solen, men med åldern har huden svårare att omvandla solljus till D-vitamin.

Se också till att få tillräckligt med sömn. Vid värmevallningar är det bra att ha kläder som suger upp fukt, som bomull. Tänk också på att klä dig i lager, så du enkelt kan ta av dig om du får en värmevallning. Välj lakan och filtar av naturmaterial istället för syntet, eftersom det leder till mindre svettning. Viss mat och dryck, som alkohol, stark mat och varma drycker kan utlösa värmevallningar. Försök att vara uppmärksam på detta och ta hänsyn till det.

Kvinnor som har mycket besvär av övergångsbesvär kan få hormonbehandling av sin vårdcentral för att minska värmevallningar. Om du får hormonbehandling främst på grund av vaginala besvär får du en kräm eller tabletter med östrogen. Dessa förs in i slidan och förebygger vaginal torrhet. Om du mest har problem med värmevallningar kan du få hormontabletter eller plåster som innehåller östrogen. Det liknar p-piller, men här är det mindre mängder. Tabletterna kommer ofta i kartor om 28 dagar. När du tagit slut på en karta börjar du direkt på nästa, utan uppehåll. Eftersom mängden östrogen i kroppen fylls på minskar övergångsbesvären. Kom ihåg att sådana hormontabletter kan ge biverkningar och risker. Vanligtvis används hormontabletter mot övergångsbesvär inte längre än ett till två år i sträck.

Alternativa behandlingar kan till exempel vara akupunktur. Det finns dock inga vetenskapliga bevis för att det fungerar.

De vanligaste biverkningarna av hormontabletter mot övergångsbesvär är:

• Huvudvärk;
• Illamående;
• Ömma eller känsliga bröst;
• Svampinfektion;
• Depression;
• Migrän;
• Allergiska hudreaktioner;
• Genombrottsblödningar;
• Förändring i vaginalt sekret;
• Överkänslighet;
• Vätskeansamling.

Alla kvinnor som behandlas med hormonell substitutionsbehandling har dessutom ökad risk för blodproppar i venerna (trombos). Besvär som huvudvärk, illamående och ömma eller känsliga bröst brukar oftast gå över av sig själva. Även genombrottsblödningar och mer eller mindre vaginalt sekret brukar gå över. Överkänslighet kan märkas som hudutslag, klåda eller nässelutslag. Ditt ansikte eller din hals kan också svullna upp och du kan få svårt att andas. Om du får sådana symtom, kontakta läkare direkt. Vätskeansamling, som svullna vrister och fötter, kan också förekomma. Det leder ofta till viktuppgång och något förhöjt blodtryck. Kontakta läkare om du har mycket besvär av detta. Då kommer du troligen få en lägre dos.

Forskning har visat att hormontabletter med östrogen-progestagenkombinationer ökar risken för bröstcancer. Risken beror på hur länge du behandlas. Den ökade risken syns efter några års användning. När behandlingen avslutas minskar risken igen och efter 5 år är den inte längre förhöjd. Kontrollera dina bröst regelbundet och kontakta läkare om du märker förändringar, som gropar i huden, förändringar av bröstvårtan eller knölar.

Eftersom övergångsåldern och klimakteriet är helt naturliga processer i kroppen går det inte att förebygga. Generellt mår man dock bättre av att följa råden ovan. Om de inte hjälper och du fortfarande har mycket besvär, till exempel av värmevallningar, är hormonbehandling en bra behandlingsmetod. Många kvinnor har nytta av det.

https://www.farmacotherapeutischkompas.nl/bladeren/groepsteksten/oestrogeenreceptormodulatoren https://www.nhg.org/standaarden/volledig/nhg-standaard-de-overgang

https://www.thuisarts.nl/overgang/ik-ben-in-overgang